Man måste börja någonstans (91,1)

Ner till 91,1 nu. Kändes bra. En stark dag igår med lågt intag och många kalorier brända på gymmet.

Som rubriken antyder så har jag börjat med vad jag hoppas blir en bättre vana. Eller egentligen har jag brutit en ovana. Igår kväll var det Rumänien-Sverige på TV. 20:30. Jag hade tränat, ätit bra middag (drack en alkoholfri öl till den i.o.f.s.), strök en en miljon skjortor och hade börjat packa för påskledigheten. På väg hem från jobbet stannade jag på systemet och köpte fyra öl. Dessa hamnade i kylskåpet. Så, för att summera så hade jag haft en produktiv dag och kväll, det var fotboll på tv och jag hade kall öl i kylen.

Men jag tog ingen. Nu känns lite det smått att berömma sig själv för att inte göra något sånt. Ska jag klappa mig själv på axeln för att jag inte sköt heroin också? Men går man en vecka tillbaka (eller ett halvår för den delen) så hade jag lätt och ledigt druckit en god Oscar Blues eller Slamdank. Eller mer troligen båda.

Gymbesöket innefattade igår första benpasset på länge. 250 kcal löpning (nästan 15 min utan knästrul! Woho!), 5x10 back squats och 5x10 front squats (måste börja någonstans) och avslutade med 400 kcal cykel). Fem dagar i rad med besök på gymmet känns bra. Tänkte även försöka klämma in ett pass idag på lunchen, även om jag egentligen inte hinner, men sen är det påskfirande med sambons familj i Ångermanland i fem-sex dagar. Då blir det inte fråga om träning utan mer om intags-minimering. Men å andra sidan så kommer jag inte leva aztekiskt heller.

Ikväll ska vi käka med jobbet. Det verkar vara en ganska sträng alkoholpolicy så två glas verkar var taket. Vi får se om det stannar där och om jag stannar. Då jag sällan kommer in till stan är kanske ett besök på Queens Head eller Lådan eller Man in the Moon inte uteslutet.